200 kronor mer i månaden - 1000 kronor mer i månaden? Det spelar egentligen ingen roll hur stor den summan är; vi har sålt oss fruktansvärt billigt.

I en tid då rekordmånga är beroende av stöd passar vi samtidigt på att skära ner välfärden. Vi sparkar nedåt och låter de arbetslösa, de sjuka och de fattiga betala priset för att vi som ännu har ett jobb ska få lite, lite mer i plånboken i slutet av varje månad. I girighetens namn stoppar vi huvudet i sanden och hoppas att vi själva ska klara oss från sjukdom och uppsägning.

För mig är det en självklarhet att när det är kristider, då hjälper man varandra extra mycket. En skattehöjning är i min värld mycket mer logiskt än motsatsen. Låt oss gömma girighetens fula tryne och bli mer solidariska igen. Tänk på dina medmänniskor.